Vindhemskören har under sina drygt 60 år haft förmånen att bara ha haft två körledare. Gunnar Carlsson bildade Vindhemskören och ledde den i 35 år tills han år 1995 ”lade ner dirigentpinnen”. Han efterträddes av Peter Melin som fortfarande leder kören.

Det började med en flickkör

Exakt när Vindhemskören bildades är något osäkert, men vårterminen 1961 fanns en liten flickkör i Vindhemskyrkan, som Gunnar Carlsson tog över. Gunnar kom till Uppsala 1959 och sjöng i Domkyrkokören, som leddes av Henry Weman, domkyrkoorganist och körledare. Hans svärson var kantor i Vindhem och läste samtidigt teologi. När han blev färdig präst och skulle lämna Uppsala bad Henry Weman Gunnar att ta över tjänsten.
Strax efter att Gunnar Carlsson hade tillträtt tjänsten i Vindhemskyrkan fick han ett stipendium för att studera matematik i Åbo. När han kom tillbaka till Uppsala fanns bara fem flickor kvar. På den tiden hölls helgsmålsbön i Vindhemskyrkan varje lördag med 15 minuters orgelkonsert och en andakt som leddes av lekmän. Den besöktes ofta av studenter, och bland dem värvade Gunnar sångare till kören. Eftersom han gärna ville ha en blandad kör med både dam- och herrstämmor vände han sig gärna till manliga teologie studenter.
Redan 1963 hade man en blandad kör med 30-40 unga medlemmar och dessutom en stråkkvartett! Ambitionsnivån var hög, och bland de första verk man framförde var kantater av Dietrich Buxtehude. På våren 1963 gjorde man sin första körresa och gav en konsert i Strängnäs domkyrka.

Sommarveckor och turnéer

Ett speciellt kännetecken för Vindhemskören är de sommarveckor som ordnas varje år, med undantag för de år man gör utlandsturnéer. Den första sommarveckan ägde rum 1965 på Stjärnholms stiftsgård i Strängnäs stift. Året innan hade Gunnar fått ett stipendium till en musikskola i Tyskland, vilket blev en tid av intensivt och mångsidigt musicerande. På en avslutande veckokurs i Bayern träffade han körledaren Gerhard Schmidt Gaden. I en by med 7 000 invånare ledde han en gosskör med 120 sångare. Honom bjöd Gunnar in till Vindhemskörens första sommarvecka för att lära ut sångmetodik.
Därefter har en sommarvecka anordnats varje år utom 2020 på grund av covidpandemin. Oftast har körveckorna legat i Sverige, men vissa år har de också ägt rum i Danmark, Norge och Finland. Med få undantag reser man till en ny plats varje år Tidigare var man oftast inkvarterad på lägergårdar av olika slag men brukar numera bo på folkhögskolor. Körveckans syfte är dels att förbereda det kommande verksamhetsåret, dels att ge körmedlemmarna goda möjligheter att lära känna varandra.
Vindhemskören gör också konsertresor utomlands och ser då gärna att man kan ha kontakt med körer i värdlandet. Under sin hittills 60-åriga existens har kören gjort följande konsertresor till utlandet: Polen (1969, 1971, 1977, 1985, då även inkl Östtyskland, samt 2008), Israel/Palestina (1987-88), USA (1995), Ungern (1998), Berlin (2001), Tyskland och Österrike (2004), England (2011), Island (2016) och Estland (2023).

Polenresorna

Vindhemskören har alltså gjort inte mindre än fem resor till Polen. Av flera orsaker blev det ett viktigt resmål. Rent allmänt fanns ett stort sug efter kontakter med västerländska körer. Det var svårt eller snarare omöjligt för de flesta polacker att resa utomlands. Vindhemskören hade nära kontakt med lutherska församlingar i framför allt södra och norra Polen. Som minoritetskyrka bredvid den stora katolska kyrkan i Polen kände sig lutheranerna ofta marginaliserade och åsidosatta. Kören fick också kontakt med en ungdomspastor för lutherska kyrkan i hela Polen, Jerzy Gryniaków. Utan honom hade det knappast varit möjligt att göra resor av det här slaget.
Vindhemskören var en av de första västerländska körerna som reste till Polen 1969. Det förekom ingen affischering eller annonsering, men konserter och gudstjänster var alltid fullsatta, ibland 1 000 – 2 000 människor. Vindhemskören var också den första lutherska kör som sjöng i katolska universitetets kyrka i Lublin 1977.
Polenresorna och kontakterna med polska körer och ”vanliga människor” gjorde stort avtryck på Vindhemskören under många år. Men även andra utlandsresor har haft stor betydelse för kören och dess enskilda medlemmar. Några som särskilt kan lyftas fram i det hänseendet är resan till Israel/Palestina över jul och nyår 1987-88, USA i juni 1995 och Estland augusti 2023.

Dramatik och återbesök

Resan till Israel/Palestina sammanföll med första intifadans utbrott, vilket förstås påverkade vistelsen, inte minst i närheten av Gamla stan i Jerusalem och i Betlehem på julnatten. Reseprogrammet kunde dock genomföras i stort sett som planerat, delvis kanske därför att de flesta aktiviteterna ägde rum i den israeliska delen av landet.
Eftersom resan i USA huvudsakligen gick till de så kallade svenskbygderna, fick kören fira ”svensk midsommar” ett stort antal gånger på olika platser. Alla ville visa upp hur väl de kunde sina svenska traditioner.
Resan till Estland höll på att bli ”resan som inte blev av”, eftersom den ursprungligen var planerad till 2020 men ställdes in på grund av pandemin, liksom även 2021. År 2022 var många var tveksamma till att resa på grund av kriget i Ukraina. Därför blev det ”fjärde gången gillt” när den faktiskt blev av 2023. I mötet med olika estländska kontakter fick kören se många tecken på de historiska banden mellan Estland och Sverige, något man kanske är mer medveten om i Estland än i Sverige.
Några av konsertresorna har också gett upphov till återbesök av de körer som Vindhemskören har mött och samarbetat med. Som exempel kan nämnas kyrkokören från Wisła, Polen, som besökte Sverige 1977, kören från Bielsko Biała, Polen, (1987), Lichtenrader Chor från Berlin (2002), Cantilena från Broadclyst/Exeter, England (2012) och kören från Kihelkonna/Ösel, Estland (2024).

Byte av körledare

USA-resan visade sig bli Gunnars sista utlandsresa med kören. På hösten 1995 meddelade han att han tänkte sluta som Vindhemskörens ledare. Körens styrelse påbörjade därför ett intensivt arbete för att hitta en lämplig efterträdare och fann att Peter Melin var det bästa alternativet bland de sökande. Han började som körledare i januari 1996. Utöver körledarskapet i Vindhem arbetar Peter som musikpedagog i Gottsunda kyrka med allt från musiklek för barngrupper till seniorkör. Gottsunda församling har en rik musikalisk verksamhet med en bred spännvidd, som även Vindhemskören ofta får ta del av. Ett bra sätt för en kör att utvecklas i sin musikalitet.
Kören har sen dess också i större utsträckning än tidigare arbetat med musik i bland annat folkton, jazz och gospel: Blandad gospelkonsert (2003) Pontvik: Esperanza azul (2005) och Mångfaldsmässa (2007), Ellington: Sacred Concert (2011), Björnstad: Mässa för en sårad jord (2012), Kennemark/Hambe: I välsignan och fröjd (2013) och Olrog: U-båt till salu och andra visor (2017).
Ett av Peters första uppdrag med Vindhemskören var att sätta upp musikalen Tantupproret av Per Harling i samband med Lutherhjälpens 50-årsjubileum 1997. (Lutherhjälpen var Svenska kyrkans organ för internationellt bistånd. Efter omorganisation i början av 2000-talet blev namnet Act Svenska kyrkan.) Jubileet firades i maj i Lund, där Lutherhjälpen bildades 1947. Ännu ett framförande gjordes på kyrkomötet i Sigtuna i maj 1997. Det blev en ny och intressant erfarenhet för körmedlemmarna att vara utklädda och agera på scen.
Peter leder också de fristående körerna Vokalensemblen Uppslaget och Enköpings kammarkör, och tillsammans har de tre körerna uppfört ett antal större verk. I mars 2015 framförde ”Peters körer” och Uppsala domkyrkas flickkör Carl Orffs Carmina Burana, först i Idrottshuset i Enköping och dagen efter i ett fullsatt konserthus i Uppsala.
Själv menar Peter att han i sitt musikaliska arbete strävar efter att beröra såväl dem som framför musiken som åhörarna. Ett par gånger har han fått ta emot konkreta bevis på uppskattning för sitt arbete: År 2006 fick han ta emot Håkan Parkmans stipendium för sitt arbete, som enligt motiveringen präglas av ”musikanteri, ödmjukhet och värme”. År 2020 blev Peter en av mottagarna av ett stipendium ur Stiftelsen Madeleine Ugglas Stipendiefond – tillsammans med bland andra Georg Riedel. Stipendierna ges till körledare som ”med enorm energi gör stora insatser i amatörkörvärlden”.

Kyrkokör med bred repertoar

Som kyrkokör med hemvist i Vindhemskyrkan har Vindhemskören en viktig uppgift att medverka med sång i gudstjänsterna. Körens mångåriga tradition att efter medverkan i gudstjänsten på första advent bjuda församlingen på kyrkkaffe är enormt populär. Inte minst väcker det förtjusning när paraden med tårtor som bärs in av de korister som även har bakat.
Utöver medverkan vid gudstjänsterna har man också en rik konsertverksamhet med musik av stor bredd och framträder i bland annat Vindhemskyrkan, Uppsala domkyrka och Gottsunda kyrka. Vid sina olika jubileer har kören framfört större verk som Haydn: Skapelsen vid 40-årsjubileet, Bromander: Rosmässan (specialskriven till körens 50-årsjubileum) och Jenkins: Songs of Sanctuary vid 60-årsjubileet.
Under sin verksamhet hittills har Vindhemskören deltagit i ett flertal större projekt tillsammans med andra körer. Bland dem kan nämnas Bach: Jesu, meine Freude (1967, 1974, 1981 och 2000), Beethoven: Symfoni nr 9 (1971), Verdi: Requiem (1972, 1983 och 2001), Vaughan Williams: A Sea Symphony (1973 och 1979), Britten: Peter Grimes (1974), Orff: Carmina Burana (1976, 1977 och 2015), Bizet: Carmen (1980), Brahms: Schicksalslied (1982), Händel: Messias (1985, 2008, 2009 och 2018), Bach: Juloratoriet del IV-VI (2006, 2017 och 2025) och Bach: Johannespassionen (2010). De större verken är ofta musikaliska utmaningar för körsångarna men bidrar i hög grad till musikalisk utveckling och stora upplevelser.

Utan gemenskap och glädje – ingen sång

Ett par andra viktiga inslag i Vindhemskörens verksamhet är till exempel de tidigare nämnda sommarveckorna. Till körens stora glädje har den traditionen fortsatt även under Peters ledarskap. De fyller alltjämt en viktig funktion som förberedelse inför kommande verksamhetsår och som tillfälle för körmedlemmarna att lära känna varandra. Även konsertresorna till utlandet har fortsatt ”med ojämna mellanrum”.
En annan faktor som betyder mycket för körgemenskapen är att man vid varje övningstillfälle har en fikapaus, där man hinner träffa och prata med andra körmedlemmar än dem man sitter bredvid i sin stämma. De här pauserna betyder mycket både för korister som har varit med länge och för nya medlemmar som får tillfälle att lära känna sina körkompisar.
Eftersom många av sångarna har varit med i kören många år, har medelåldern successivt ökat. Från att ursprungligen ha varit en studentkör, skulle den nu i någon mån kunna kallas pensionärskör. Men begreppet kan leda tankarna i fel riktning, eftersom Vindhemskören aktivt strävar efter att bibehålla en god musikalisk kvalitet och ge möjlighet till röstvård och utveckling även för något äldre körsångare. Under senare år har Peter vidareutbildat sig i en teknik som kallas Anti-aging for voices. Det är ett sångpedagogiskt koncept för körsångare i syfte att behålla rösten genom hela livet. 2015 certifierades de första fem pedagogerna i Sverige och Peter är en av dem. Sångglädje, gemenskap och entusiasm bidrar i hög grad till hopp om Vindhemskörens fortlevnad.

oktober 2024